Utvecklingen av fasta kommunikationsnät i Finland

Tillgång till snabba fasta förbindelser

Med tillgång avses förbindelser som antingen används eller kan kopplas till utan utbyggnad (t.ex. en färdigt installerad och avslutad huskabel). Som tillgång räknas också nät som har byggts i närheten av kunden (t.ex. vid tomtgränsen) eller förbindelser där anslutningen kan tas i bruk inom motsvarande tid och till motsvarande pris.

En fast bredbandsförbindelse påverkas i allmänhet inte av väderlek, terräng eller hög belastning av nätet. För att få en förbindelse som uppnår en nedladdningshastighet på minst 100 Mbit används oftast optisk fiber eller kabelmodem.

Tillgången till fasta förbindelser i slutet av september 2024

I slutet av september 2024 hade 81 procent av hushållen i Finland tillgång till ett fast bredbandsnät med en maximal nedladdningshastighet på minst 100 Mbit, vilket är 3 procentenheter mer än 2023.

Enligt EU:s policyprogram för det digitala decenniet ska alla hushåll år 2030 ha tillgång till en bredbandsförbindelse som kan uppdateras till en nedladdningshastighet på 1 Gb. I praktiken innebär detta en fast bredbandsförbindelse via optisk fiber eller med kabelmodemteknik. Med kabelmodemförbindelser uppnås inga så kallade symmetriska förbindelser, vilket innebär att uppladdningshastigheten är betydligt sämre än den uppnådda nedladdningshastigheten med sådana förbindelser.

Tillgång till optiska fiberförbindelser

Tack vare den stora bandbredden erbjuder optisk fiberteknik en snabb, tillförlitlig och störningsfri nätförbindelse, vilket bland annat möjliggör effektiv överföring av stora datamängder och obetydlig fördröjning. Enligt Traficoms definition är optiska fiberförbindelser förbindelser där fibern sträcker sig till slutanvändarens hem eller åtminstone till fördelningspunkten.

I slutet av september 2024 hade 68 procent av hushållen i Finland tillgång till optiskt fibernät. Tillgången ökade med 7 procentenheter jämfört med året innan.

Ökningen av teleföretagens investeringar syns särskilt i form av utbyggnad av det optiska fibernätet. Detta syns i hela Finland, men i synnerhet i relativt stora tätbebyggda områden där det inte har funnits tillgång tidigare.

I slutet av september 2024 fanns det 130 företag som ägde eller upprätthöll det optiska fibernätet i Finland.

Traficom har beräknat prognoserna för utvecklingen av hushållens tillgång till optisk fiber 2025–2027. Prognoserna grundar sig endast på tidigare utveckling samt på antagandet att utvecklingen avtar när tillgången når vissa etapper, vilket till exempel har skett i utvecklingen av optiska fibernät i Sverige. Prognoserna beaktar inte eventuella framtida politiska åtgärder, marknadsförändringar eller till exempel teknologisk utveckling.

Marknadsandelar för tillgång till optisk fiber

Traficom har beräknat marknadsandelarna för de tre största teleföretagen på Finlands bredbandsmarknad, Finnet-förbundets medlemsföretag och andra företag på basis av den tillgång till optisk fiber som dessa företag erbjöd hushåll i slutet av september.

Nedanstående marknadsandelar har beräknats utifrån det sammanlagda antalet hushåll som har tillgång till optisk fiber via företagen. Tillgången till optisk fiber är till vissa delar överlappande, så denna summa är något större än det faktiska antalet hushåll som har tillgång till det optiska fibernätet.

Tillgången till snabba fasta förbindelser i landskapen

Till största delen har de snabba förbindelserna i landskapen genomförts med hjälp av optisk fiber. I några landskap har man i större utsträckning också utnyttjat kabelmodem. Det är stora skillnader mellan landskapen när det gäller tillgången till fast bredband. Bäst är tillgången till optisk fiber på Åland (98 %), i Österbotten (81 %), i Norra Österbotten (81 %) och i Birkaland (78 %). Sämst är tillgången i Päijänne-Tavastland (29 %), i Norra Savolax (42 %) och i Lappland (48 %).

Tillgången till snabba fasta förbindelser enligt Finlands miljöcentrals klassificering av stads- och landsbygdsområden

Finlands miljöcentral har oberoende av kommungränserna delat in Finland i sju klasser av stads- och landsbygdsområden. Klassificeringen grundar sig bland annat på riksomfattande uppgifter om befolkning, arbetskraft, arbetsresor och byggnadsuppgifter samt på material om vägnät och markanvändning. Klassificeringen är tillgänglig för alla som öppna data.

I allmänhet är tillgången till snabba fasta nät god i urbana områden. 89 procent av hushållen hade tillgång till en snabb nedladdningshastighet på minst 100 Mbit och 72 procent av hushållen hade tillgång till en fiberförbindelse. I de inre och yttre stadsområdena har man också använt kabelmodemförbindelser, vilket gjorde att över 90 procent av hushållen hade tillgång till en förbindelse på 100 Mbit. Mer än 70 procent av hushållen hade tillgång till fiberförbindelse. I kransområdena kring en stad är situationen klart sämre än i andra urbana områden. Där hade 62 procent av hushållen tillgång till 100 Mbit och 54 procent tillgång till optisk fiberförbindelse.

Cirka 25 procent av finländarna bor på landsbygden, där de snabba fasta bredbandsförbindelserna nästan helt grundar sig på optisk fiberteknik. 59 procent av hushållen hade tillgång till en förbindelse på 100 Mbit och 57 procent hade tillgång till optisk fiber. Läget är bra när det gäller lokala centrum på landsbygden: 81 procent av hushållen hade tillgång till 100 Mbit och 78 procent till optisk fiber. På landsbygden nära en stad och på den glest bebyggda landsbygden är situationen klart sämre. I dessa områden saknar mer än hälften av hushållen helt en snabb fast förbindelse.

Traficom har även beräknat prognoserna för utvecklingen av hushållens tillgång till snabba fasta bredbandsförbindelser och optisk fiber 2025–2027 enligt Finlands miljöcentrals områdesklassificering. Prognoserna grundar sig endast på tidigare utveckling samt på antagandet att utvecklingen avtar när tillgången når vissa etapper, vilket till exempel har skett i utvecklingen av optiska fibernät i Sverige. Prognoserna beaktar inte eventuella framtida politiska åtgärder, marknadsförändringar eller till exempel teknologisk utveckling.

Tillgången till snabba fasta förbindelser enligt byggnadstyp

56 procent av småhusen i Finland hade tillgång till en fiberförbindelse. 62 procent av denna byggnadstyp hade tillgång till en uppladdningshastighet på minst 100 Mbit. Allmänt taget kan det vara dyrare att skaffa fiber till småhus än till flervåningshus i tätare bebyggda områden. I flervåningshus får dessutom flera hushåll på en gång nytta av fiberförbindelserna, vilket förbättrar tillgångens kostnadseffektivitet. Läget i flervåningshus och radhus är betydligt bättre när det gäller snabba förbindelser. I 71 procent av flervåningshusen finns optisk fiberförbindelse och 91 procent har en uppladdningshastighet på 100 Mbit.

Traficom har dessutom beräknat hushållens tillgång till snabba förbindelser med en nedladdningshastighet på 100 Mbit/s och optiska fiberförbindelser separat för tätortsområden och områden utanför tätorter.

Tillgången till fast bredband i Finland i internationell jämförelse

I en internationell jämförelse har de fasta bredbandsnäten i Finland utvecklats långsammare än i de övriga nordiska länderna. I Sverige och på Island har redan mer än 90 procent av hushållen tillgång till optiskt fibernät. Även i Norge är tillgången nästan 90 procent. I Danmark finns det precis som i Finland många kabelmodemförbindelser som delvis förklarar Danmarks lägre tillgång till optisk fiber, men tack vare de snabba fasta förbindelserna via kabelmodem är tillgången i Danmark på samma nivå som i Sverige.

*Uppgifter om tillgången Lettland är inte tillgängliga från tidigare år.

Bredbandsabonnemang med optisk fiber

I slutet av december 2024 hade 82 procent av de fasta bredbandsanslutningarna som var i bruk genomförts med optisk fiberteknik. Över 1,6 miljoner fiberanslutningar användes. Fiberanslutningarna delas in i FTTH-anslutningar, där fibern kommer ända in i lägenheten samt FTTB-anslutningar där fibern går till en fördelningspunkt och förbindelsen fortsätter i byggnadens inre nät med hjälp av annan teknik. I slutet av 2024 börjades abonnemang som har fibern till en fördelingspunkt och interna nätet är kabelmodem också räkna som ett FTTB-abonnemang.

I slutet av december 2024 hade 53 procent av hushållen fasta bredbandsanslutningar med en maximal nedladdningshastighet på minst 100 Mbit/s. Anslutningar med mindre än 10 Mbit/s hastighet var 1 % av hushållens abonnemang. Av de anslutningar som företagen använder har 68 procent en nedladdningshastighet på minst 100 Mbit/s. Av anslutningarna som var i företagsbruk hade 3 procent en nedladdningshastighet på mindre än 10 Mbit/s.

Konsumenternas tillgång till fiber

Traficom kartlägger också utbudet av fiberförbindelser och luckor i utbudet genom regelbundna konsumentundersökningar. År 2024 genomfördes konsumentundersökningen med ett så stort urval att resultaten är representativa även på landskapsnivå.

I konsumentundersökningen tillfrågas de som bor i egnahemshus, parhus och radhus om de har erbjudits möjlighet att skaffa en optisk fiberförbindelse. Dessutom frågar man om hushållet ska skaffa en fiberförbindelse eller, om hushållet inte har skaffat eller inte har erbjudits en sådan, om hushållet skulle ha intresse av en fiberförbindelse.

De som är intresserade av en fiberförbindelse tillfrågas dessutom om hur mycket de är beredda att betala för förbindelsen.

Mängden dataöverföring i det fasta bredbandsnätet

Av all dataöverföring i Finlands kommunikationsnät gick 60 procent i fasta nät hösten 2024. Både mängden dataöverföringar per invånare och per anslutning är större i det fasta nätet än i mobilnätet. 

I båda näten fördelas dataöverföringen dock inte jämnt mellan användarna och till exempel i det fasta nätet kan vissa företag använda betydligt mer dataöverföring än hushållen.

Fasta telefonabonnemang och användning av dem

Antalet fasta telefonabonnemang har minskat betydligt i och med att mobilabonnemangen blivit vanligare. De flesta teleföretag i Finland säljer inte längre fasta telefonabonnemang eller endast VoIP-abonnemang som fungerar via bredbandsnätet. De traditionella fasta telefonabonnemangen, dvs. PSTN/ISDN-abonnemangen, har nästan försvunnit helt i hushållen eller ersatts till exempel med en hemtelefon som fungerar med ett SIM-kort i mobilnätet, men har ett telefonnummer från det fasta nätet. Bland företag är det vanligare med telefonabonnemang i det fasta nätet.

Användningen av fasta telefonabonnemang är i hög grad koncentrerad till företagsabonnemang.

Det fasta nätets omsättning och investeringar

Teleföretagens materiella investeringar i det fasta nätet ökade med 88 procent jämfört med föregående år. År 2023 uppgick de materiella investeringarna i det fasta nätet till sammanlagt 385 miljoner euro, jämfört med 205 miljoner euro året innan.

Omsättningen för den fasta nätet ökade med 5 procent 2023 och uppgick till 995 miljoner euro, varav 82 procent bestod av slutkundsintäkter.