Bangårdar och stationsområden

Bangårdarna är knutpunkter för rese- och transportkedjorna, och Trafikledsverket ansvarar för dem som en del av statens bannät. I ett vidare perspektiv är stationsområdena också centrala objekt för stadsutvecklingen. På stationsområdena möts många olika aktörers uppgifter. 

I utvecklingsprojekten för stationsområdena är målet att utveckla stationerna och deras närområden så att de i högre grad blir centrum för boende, handel och affärsliv, samt göra dem till en mer integrerad del av stadsstrukturen och det övriga kollektivtrafiksystemet. Projekt för stationsområden pågår i många städer på olika håll i Finland.

Bangårdarna är knutpunkter för rese- och transportkedjor som möjliggör byten såväl inom järnvägstrafiken som mellan järnvägstrafiken och andra trafikformer. De är buffertar som möjliggör effektiv användning av bannätets kapacitet.

De centrala bangårdar ur både person- och godstrafikens perspektiv där det behövs olika renoverings-, förbättrings- eller utvecklingsåtgärder är Karleby-Yxpila, Kouvola, Uleåborg, Riihimäki, Tammerfors, Vainikkala och Imatra. Alla dessa finns längs huvudlederna och nästan alla även i TEN-T-stomnätet, och de är viktiga även för nätets funktion. 

På passagerarbangårdarna finns många förbättringsbehov som anknyter till förhållandena för passagerarna och som gäller passagerarperronger som är låga eller i dåligt skick, perrongernas längd eller farliga plattformsövergångar (bl.a. Kemi, Karleby, Villmanstrand, Pieksämäki och Rovaniemi). Betydelsen av en tillgänglig miljö kommer att bli allt större bland annat eftersom befolkningen åldras. 

Underhållet och den dagliga skötseln av stationsinfrastrukturen behöver mer uppmärksamhet än i nuläget. Skicket och skötselnivån påverkar bland annat viljan att använda kollektivtrafik, tillgängligheten samt passagerarnas säkerhet och trygghetskänsla. Ökad skadegörelse ökar också trycket på att ägna mer uppmärksamhet åt underhåll och skötsel.  

Det är viktigt att stationernas infartsparkering fungerar som en del av resekedjorna. Utvecklingen kräver samarbete mellan olika aktörer. Utöver vilja behövs betydande ekonomiska resurser. 

Järnvägsstationernas passagerarströmmar

Järnvägstrafiken är ojämnt fördelad geografiskt, och största delen av passagerartrafiken är koncentrerad till Helsingforsregionen och södra Finland.

Av Finlands ungefär 76 miljoner tågresor görs 94 procent inom en 300 kilometers radie från Helsingfors, det vill säga alla närtrafikresor och 64 procent av resorna inom fjärrtrafiken. Den nordligaste tågförbindelsen slutar i Kolari och betjänar i synnerhet områdets turistcentrum.

Av passagerarströmmarna i Finlands tågtrafik som helhet passerar 80 procent via 27 stationer (14 procent av stationerna). 
Finlands fem livligaste järnvägsstationer i fråga om passagerarantal är Helsingfors centralstation, Böle, Dickursby, Alberga och Malm.

De livligaste stationerna utanför huvudstadsregionen är Tammerfors, Kervo, Lahtis, Åbo, Uleåborg, Seinäjoki och Riihimäki.

Situationen för utvecklingsprojekt för markanvändningen i stationsområden som är viktiga för fjärrtrafiken

Stationsområdena är centrala objekt för stadsutvecklingen. I synnerhet i de stora och medelstora städerna utvecklas stationsområdena förutom som knutpunkter för trafiken även som områden för boende, arbetsplatser och tjänster.

Betydande utvecklingsprojekt för stationsområden pågår i bland annat Tammerfors, Åbo, Uleåborg, Joensuu, Kuopio och Lahtis.

I Tammerfors, Åbos, Uleåborgs, Jyväskyläs och Lahtis MBT-avtal har man avtalat om främjande av utvecklingen av rese- och stationscentrumen som ett samarbete mellan staten och stadsregionerna. I Kuopio pågår en förbättring av bangården, och i MBT-avtalet fastställs att passagerarinformationen ska utvecklas bland annat på resecentrumets område.

I utvecklingsprojekt för markanvändningen på bangårdar och i stationsområden är det viktigt att säkerställa att projektens mål och planeringslösningar samordnas med de ramvillkor som person- och godstrafikens funktion förutsätter.