I lägesbilden har massor och mått inom den tunga trafiken, målnätet för specialtransporter samt rastplatser för den tunga trafiken och deras tjänster granskats. Lägesbilden över specialområden inom den tunga trafiken uppdateras i regel två gånger om året. Trafikledsverket ansvarar för att producera informationen. Uppgifterna är en del av den strategiska lägesbilden över trafiknätet.
Den tunga trafikens massor och mått
De största tillåtna måtten och massorna för fordon och fordonskombinationer har under de senaste åren ändrats enligt följande: År 2013 höjdes maximimassan för fordonskombinationer från 60 ton till 76 ton och höjden från 4,2 meter till 4,4 meter. År 2019 ökades den maximala längden på en fordonskombination från 25,25 meter till 34,5 meter och längden på en kombination med påhängsvagn från 16,5 meter till 22,5 meter.
De lagstadgade maximimassorna och -måtten tillämpas på hela vägnätet, inklusive kommunala och enskilda vägar, om de inte har särskilda begränsningar. Längs det allmänna vägnätet finns ungefär 390 broar med viktbegränsningar (3 procent) som alla är utanför huvudvägnätet. Längs statens vägnät finns ungefär 50 anslutningar som i praktiken orsakar olägenheter för trafik med långa kombinationer.
Höjningarna av måtten och massorna har gett inbesparingar på 5–20 procent beroende på transportbransch.
Från och med år 2013 har man testat HCT-transporter med fordon vars längd eller tyngd överskrider det tillåtna med dispens. De ökade måtten ger betydande fördelar i synnerhet vid transporter av sjöcontainrar, transporter inom skogsindustrin, styckegodstrafiken och livsmedelstransporter. När större transporter än tidigare blir vanligare på landsvägsnätet kommer det att orsaka en del ändringsbehov i trafiknätet. De ökade måtten på tunga transporter orsakar behov av exempelvis utvidgning av anslutningar.
En ytterligare ökning av massorna till 84/90 ton på en begränsad del av vägnätet planerades åren 2016–2018, men ärendet har inte aktivt förts framåt efter det. Många företag har lyft fram behovet av ett avgränsat HCT-massanät med tanke på kostnadseffektivitet och utsläppsminskningar.
Vägnätet för stora specialtransporter
En specialtransport är en transport vars mått och/eller massa överskrider gränserna för normal trafik. Trafikverket fattade år 2013 ett beslut om ett nationellt målvägnät för stora specialtransporter (SEKV), som när det är klart möjliggör transporter i storleken 7 x 7 x 40 meter (höjd x bredd x längd). I beslutet på förbindelsesträckanivå finns 7 130 km egentliga SEKV-vägar och dessutom 1 740 km SEKV-vägar med räcken. Senare har NTM-centralerna preciserat nätet inom sina egna områden. Under 2022 färdigställs en utredning där man säkerställer det nationella nätets enhetlighet.
På det nationella målvägnätet är dimensioneringsgrunden för planeringen och genomförandet av projekt 7 x 7 x 40 meter. Därtill finns kompletterande rutter för specialtransporter som definierats utifrån lokala behov och vars dimensionering även kan vara mindre eller större. Kostnadsfördelningen för de kompletterande rutterna avtalas lokalt. I planeringen måste man ägna särskild uppmärksamhet åt specialtransportrutternas smidighet i ett tillräckligt tidigt skede, när man planerar exempelvis markanvändningen och trafiklösningarna i en stad eller kommun.
Transporter som anknyter till byggande av vindkraftverk är ofta större än SEKV-dimensioneringen. För att genomföra dem måste man bredda anslutningar och exempelvis ta ner belysning. Mellan transporter som återkommer ofta återställs inte konstruktionerna, vilket kan orsaka säkerhetsrisker och olägenheter för andra som rör sig på vägarna och för väghållaren.
Rastplatser för tung trafik och deras tjänster
Rastplatser för tung trafik behövs för att förarna ska kunna hålla sina lagstadgade pauser. Efterfrågan på dem är störst nära stora städer, hamnar och terminaler samt vid många av knutpunkterna mellan huvudvägar och i överlappande rastzoner. Utöver Helsingforsregionen har rastzonerna vid Åbo, Jyväskylä, Äänekoski och Kuopio störst efterfrågan och de största bristerna i fråga om rastplatser med minimiservicenivå.
Enligt kundnöjdhetsundersökningar är fler än var tredje förare inom tung trafik missnöjd med möjligheterna att hålla vilotiderna, och de förare som kör mest är mest missnöjda. När rastplatserna är få och parkeringskapaciteten vid dem liten, är det svårt för en förare av ett stort fordon att hålla sina lagstadgade pauser vid lämpliga tider om hen inte får plats på den planerade rastplatsen.
De flesta av rastplatserna är servicestationer som verkar på marknadsvillkor. Dessa kompletteras av nio serviceområden längs statens huvudleder där en servicestation är hyresgäst. Staten kan fastställa servicenivån endast för de sistnämnda. De tjänster som erbjuds för den tunga trafiken orsakar ofta mer utgifter än inkomster för dem som driver servicestationerna, i synnerhet under efternatten.
EU-kommissionen har berett en ny förordning som reglerar kraven för säkra långtradarparkeringar. En del av kraven gäller den minimiservicenivå som ska erbjudas förarna, och en del gäller övervakningen av området. Förordningsförslaget torde ges i december 2021, samtidigt som TEN-T-förordningen. För TEN-T-vägnätet har man skissat upp ett krav på säkra långtradarparkeringar med 100 km:s mellanrum. I Finland finns tills vidare ingen certifierad säker långtradarparkering.
I huvudstadsregionen ordnades en upphandling som avslutades den 7 december 2021 om en helhetstjänst för långtradarparkering över natten i närheten av Ring III. I huvudstadsregionen planeras också två nya parkeringsområden för tung trafik, i närheten av riksväg 3 och 4. Det finns ett stort behov av nya områden även i Åbo- och Jyväskyläregionen.
Enligt Trafik 12-planen är målet att man under 2022 ska utarbeta en plan för utveckling av ett nationellt nätverk av rastplatser och omlastningsområden.